Startade denna morgon med att springa min första rundan på en hel vecka. 6,5 km blev det. Inte alls vad jag hade tänkt. min plan var 10 km. Men pollenhalterna är höga och det märks direkt på mina luftrör. De är inte samarbetsvilliga. Så tills vidare får jag springa när jag är i norrland alternativt på löpband. Kan inte förneka min astma, även om jag skulle vilja.

Trots dåligt löpresultat försökte jag njuta av den gröna naturen jag fick chansen att springa i.

Sen fortsatte dagen på samma vis. Halvdåligt. När jag kom hem från jobb la jag mig i sängen och var död ett tag. Helt uppgiven och de där tankarna och känslorna som kommer då och då kom ikapp mig ännu en gång. Räddades av ett par mycket peppande ord av vänner samt att killen ringde och tröstade och lyssnade snällt. Vi avslutade samtalet med att han bad mig gå till gymmet och träna – för han trodde det skulle göra mig gott.

Och så rätt han hade. För väl där fick jag ny energi och allt sug efter lösgodis försvann. Passet var ett helt kravlöst styrkepass med fokus på ben samt att träna på chinsen jag har sagt jag ska klara själv efter sommaren.

Skönt att få avsluta dagen med att svettas och nu efteråt avnjuta en riktigt god fruktsallad med kvarg och nötter. Så svårt var det att bryta ner de negativa tankarna idag. Låter kanske enkelt, men ni ska veta att det krävdes mycket pannben för att ta sig upp ur sängen i eftermiddags.

Skippade löpintervallerna tillsammans med Runday idag till förmån för storhandling och matlagning. Kände att jag ville starta veckan med att fylla kylen med både matlådor, mellanmål, frukt och andra nödvändigheter så att jag slipper tänka på det resten av veckan.

Men efter matlagningen och middagen drog jag mig iväg till gymmet här i Kista(som för övrigt är väldigt hemtrevligt och med personal som alltid säger något snällt när man kommer och går). Där intog jag mattposition. Jag högg alltså tag i en tjock matta inne i strechrummet och där stannade jag i 60 minuter. Först körde jag igenom alla magmuskler jag kunde hitta och sen kopplade jag även på ländrygg och höftpartiet. Mycket grundstyrka alltså, allt med egen kroppsvikt.

För det är så jag vill ha det på återhämtningsdagarna. Lugn träning, mina övningar, mitt tempo och med de viktigaste muskelgrupperna.

Efter en välbehövlig strech bastade jag en lång stund innan jag tog en skön promenad till lägenheten. Allt för att njuta av grönskan och de fina blommorna som ploppar upp här och där. I Stockholm är det faktiskt vår/sommar nu!

Strechar höfterna

 Myskläder på

Fantastiska blommor som har växt fram under helgen 

Helgen har varit kanon och för en gång skull känns det faktiskt bra att vara på väg till Sthlm igen. För nu börjar den stora nedräkningen tills jag får flytta hem. 15 arbetsdagar är kvar och bara 2 st helger däremellan. Nu till veckan ska jag njuta mer av staden och träna mindre. Behöver en återhämtningsvecka för att sedan köra hårt ett par veckor innan Vättern och sen vila mer igen.

Veckan kommer istället fyllas med aktiviteter så som fika med vänner, plugg, långa promenader, och ladda för helg. För i helgen kommer pojkvännen ner och tillsammans med Ofelia och hennes kille ska vi ha en weekend i Sthlm. Bo på hotell, äta ute, shoppa och njuta av sommarvärmen (?) är vad vi ska göra. Kommer bli fantastiskt kul.

Med andra ord – det finns mycket att längta och se fram emot. 

En av bilderna som togs i helgen. Jag kommer sakna min cykel under veckan men om 12 dagar är jag där igen! 

10 mil har jag cyklat tillsammans med far och son Svanefjord idag (därmed är jag uppe i 16,5 mil för helgen och totalt 51,5 mil för säsongen). Soligt och fint var det, vilket det inte var när vi startade. Hade alldeles för mycket kläder på oss men det var bara att cykla på.

Efter 5 ganska slitiga mil för min del stannade vi i Vindeln och tog fikapaus. Väldigt skönt att kunna njuta av solskenet. Efter fikan vände vi siktet hemåt igen och de resterande 5 milen var betydligt skönare. Var precis som om mina ben var segstartade idag. För även om jag fortfarande tappade mark på de starka grabbarna emellanåt kändes det bättre och jag försöka haka på så gott det gick i alla fall.

Väl hemma visade klockan att vi cyklat hela 10 mil och hållit ett snitt på 29 km/h. Helt ok för att vara ett distanspass på få personer som kan vara med och dra. 

Solen fortsatte lysa även efter avslutad cykeltur. Så jag och pojkvännen avnjöt dagens lunch utomhus. Jag vågade mig faktiskt på att göra shortspremiär också. Inser att mina ben är så bleka de kan bli, men ska de få färg någongång måste man ju börja visa hud redan nu, så why not?

Nu ska vi bara vila resten av denna lediga söndag. Själv ska jag njuta lite extra då det faktiskt är Lottadagen idag, min namnsdag alltså. Det finns alltid något att fira, eller hur är det?

Keso, skivad banan, blåbär, blandade nötter, kokosflingor och kanel. 

Ett väldigt gott och mättande mellanmål som dessutom är proppat med näring!

Efter torsdagens vädermiss var jag igår taggad till tusen över att få dra fram cykeln och bege mig ut på landsvägarna. Hade sedan dagen innan hört av mig till Olli och fått med honom på passet. Det är alltid roligare att cykla ihop så jag blev väldigt glad när han hade tid och lust att göra mig sällskap.

Vi möttes upp och cyklade sedan iväg på en 5 mils runda med varierad terräng. Mitt i passet kom backarna vi var ute efter. Så där cyklade vi en extra gång för att hitta lite styrka i benen. Märker här hur jag har blivit en bättre cyklist på många sätt från förra säsongen. Backen som då nästan dödade mina ben känns nu inte alls lika tuff och jag kan ligga i högre växlar under en längre tid innan jag måste växla ner. Så uppför är jag starkare, men även nedför! Förra året låt jag på bromsen så fort det rullade lite för fort. Nu släpper jag efter, låter cykeln rulla och har istället respekt för farten. Respekt är bra, rädsla är inte bra – stor skillnad!

Efter backarna vände turen och den medvind vi haft i ryggen blev motvind. Då gick Olli upp och drog vilket jag var tacksam över. Hade vi legat bredvid varandra hade jag haft svårt att hålla farten över 30km/h vilket vi nu lyckades hålla. Det är alltså bra att ha en stark finne framför sig – han är min bästa motivation när det gäller cyklingen just nu.

Tack för en skön tur Olli. Totalt cykade jag 6,6 mil denna fredagseftermiddag och det kändes skönt i benen. 

Samma tok som står till höger om mig på bilden här ringde mig för en timme sedan och sa att han planerar att cykla ett långpass på hela 20 mil om 2 eller 3 veckor. Gissa vem han lurade med sig på det? Kommer bli ett bra genrep inför 30 mils Vättern som kryper allt närmare i tid…

När jag kom hem igår längtade jag verkligen till idag torsdag. Jag hade målat upp en bild i huvudet hur det skulle vara att få cykla min första 10 mils runda, hur underbart vädret skulle vara och att jag skulle ha pigga ben. Men vad vaknar vi upp till? Jo av att regnet piskar på rutorna! Ledsen var bara förnamnet, jag blev arg och besviken på vädret. För ok jag vet mycket väl att man kan ge sig ut i regn och få till bra träningspass. Men när man dessutom vaknar på fel sida och känner att hela världen är emot en, då var ett busväder inte vad jag behövde.

Därför låg jag kvar länge och surade innan jag klev upp. Bestämde tidigt att jag inte skulle cykla. Regnet tycktes bara bli värre och värre. Dessutom hade jag ingen lust att bli kall och riskera att bli sjuk tidigt in i denna långhelg som jag har avsett helt från andra planer till förmån för cyklingen. Stannade med andra ord hemma.

Nu i efterhand försöker jag se positivt på mitt beslut. För beslutet innebar följande fördelar:

- Nu lyckades jag äntligen hitta veckans vilodag (innan dagen innehöll planeringen 0 vilodagar vilket är 1 för lite)

- Jag unnade mig en promenad med bästa Ofelia som starkt nog orkar lyssna på en tjurig Lotta (tog delvis ut mig på promenad för att avlasta mannen här hemma, misstänkte att jag tärde även på hans tålamod )

- Jag har haft en mysig eftermiddag hemma istället. Haft tid, lust och ork till att städa, renbädda och andra saker som annars är så tråkigt.

- Bakade bullar och avnjöt precis resultatet tillsammans med en stort glas mjölk (kan väll kalla bakningen för en liten kompensation till killen, för att han höll tyst och lät mig tjura på i morse)

- Ikväll ska vi till stan för att ha myskväll med mina vänner (och med tanke på att jag inte har cyklat och därmed inte kommer va lika trött är chansen att jag håller mig vaken mycket större)

- Tillåter morgondagens väder en cykeltur kommer jag då vara mycket mer tacksam över det samt förhoppningsvis ha piggare ben också.

Vägen till en mans hjärta?