Lidingöloppet 2012

Löparkärlek, gift dig med mig!

Den 9 februari, 2012 @ 11:20 | 4 kommentarer

Känslan av aldrig vilja sluta, att vilja ha upp pulsen lite till, att vilja springa lite fortare och ltie längre. Den är så där äckligt underbar som bara löparkänslan kan ge.

Har testa på löpningen ett par få gånger efter skadan, men då bara i 15-20 min som uppvärmning. Allt för att inte riva upp skadan. Men nu känner jag mig hel (peppar peppar) och vågade köra ett renodlat löppass då mitt skidpass blev inställd av olika anledningar. 75min på bandet, 13km och puls som får mig att jubla inombords.

Ingen annan träningsform får mig att känna mig så fri och så bra som löpning. Så därför vill jag gifta mig med löparsporten. Men inte på heltid, jag måste få ju göra allt annat också.

Men nu ser jag riktigt ljust på framtiden och det fruktade Lidingöloppet i september. Plötsligt känns ALLT möjligt

En Bild på mig får en löptur i April, då lyckligt ovetande om skadan som drabbade mig en månad senare. Äckliga skada som jag än idag drömmer mardrömmar om!