Träningsrelaterat – Löpning
Här landar allt som har med löpträning att göra.
Löparkärlek, gift dig med mig!
Känslan av aldrig vilja sluta, att vilja ha upp pulsen lite till, att vilja springa lite fortare och ltie längre. Den är så där äckligt underbar som bara löparkänslan kan ge.
Har testa på löpningen ett par få gånger efter skadan, men då bara i 15-20 min som uppvärmning. Allt för att inte riva upp skadan. Men nu känner jag mig hel (peppar peppar) och vågade köra ett renodlat löppass då mitt skidpass blev inställd av olika anledningar. 75min på bandet, 13km och puls som får mig att jubla inombords.
Ingen annan träningsform får mig att känna mig så fri och så bra som löpning. Så därför vill jag gifta mig med löparsporten. Men inte på heltid, jag måste få ju göra allt annat också.
Men nu ser jag riktigt ljust på framtiden och det fruktade Lidingöloppet i september. Plötsligt känns ALLT möjligt 
En Bild på mig får en löptur i April, då lyckligt ovetande om skadan som drabbade mig en månad senare. Äckliga skada som jag än idag drömmer mardrömmar om!
Ett nytt fint lila plagg i min garderob
När jag fyllde år fick jag denna fina tröja av mina vänner. En långärmad löpartröja som är helt gudomligt skön. Jag gillar detaljer så som en ganska öppen och luftig rygg samt i partierna under armarna, tummhålen och öppningen på vänster arm som är till för den som tränar med pulsklocka.
Tröjan kommer från SOC och det vet jag ju sedan tidigare funkar bra för mig. Ett märke som är mycket prisvärt och som finns på Stadium.
Tack ska ni ha
5,2 km ren lycka!
Jag tror inte att jag med ord kan förklara hur mycket jag njöt av dagens löprunda i skogens motionsspår. Förstår ni vilken lycka det är att kunna springa 5,2 km efter 6 mån uppehåll och skadeperiod? Tempot var betydligt långsammare än vanligt, men det spelar ingen roll. För kraften var där, glädjen var där och likaså fjärilarna i magen som intygar mig om att det här är rätt. Det är rätt att min kropp ska få röra på sig på det sätt som inger mest frihetskänslor av alla mottionsformer – löpning.
Jag stoppade mig själv efter 5,2 km. Ville egentligen springa längre men med anledning av att jag inte vill belasta vaden för mycket än plus att jag har det sena cykelpasset på gymmet ikväll fick jag hålla tillbaka.
Just nu känns det faktiskt ganska ok att inte snön kommit än, kan jag bara springa så klarar jag mig ganska bra utan skidåkningen. ÅH vad det är underbart att kunna få röra på sig, jag älskar den här känslan.
Jag njöt av att vara ledig en dag så att man faktiskt kan gå ut och motionera medan ljuset är närvarande
Skulle göra en tumme upp för rundan, men det blev en typsik fulmin från min sida istället, haha!
6mån sedan sist och jag är lycklig!
När jag sprang sönder min vad den 17 maj ändrades mycket i min vardag. Det kanske låter konstigt och löjligt – det är ju bara en vad! Men för mig var det så mycket än så. För första blev jag handikappad och det hindrade mig från att både träna och få instruera. Sen fick jag hoppa på två kryckor alldeles för många veckor. Jag behövde hjälp hela tiden med småsaker som jag tidigare klarat. Jag kunde ju inte ens stå upp och duscha!
Mitt humör var allt annat än bra , jag var lättirriterad, ledsen och frustrerad. Något som fick ut över både familj, vänner och en viss person som jag då tyckte väldigt mycket om. Inte konstigt att det tog slut lika fort som det blev ngt – är man inte sig själv ska man inte begära ngn annan att tycka om en för det heller.
Men men, efter rehab, lätt träning och ett kämpande rent mentalt är jag nu 6 mån nästan helt återställd. Undersökningarna som har gjorts på sjukhuset visarde ingenting. Allt fler konstaterade att det var en belastningsskada jag hade/har. Fast nu har jag i alla fall sedan två månader tillbaka kunnat börja instruera igen. En bidragande faktor till varför jag är på så mycket bättre humör nu för tiden. Jag kan träna nästan allt nu, löpningen har jag varit rädd för. Inte konstigt med tanke på alla mardrömmar jag har haft då jag springer i en skog, förstör vaden igen och kravlar mig hem på endast ett ben – det är hemska drömmar!
Fast igår tror jag att jag satte den viktigaste vändpunkten i hela denna skadeprocess. Jag gick nämligen efter mitt CXpass in på gymmet. Struntade i alla viktstänger, hantalar och allt vad styrka heter. Jag stapplade istället upp på löpbandet. Min tanke var att jag skulle se hur det kändes att gå fort. Men efter 5 min var jag frustrerad – varför gå när jag kan testa att springa? Så jag knappade upp farten började småjogga. En jogg som blev allt fortare för var minut som gick. 8 min senare var jag uppe i tempot 15.0 på bandet. En hastighet som gör att mina långa ben får springa väldigt fort. Tempot höll jag i 5 hela minuter innan jag sedan insåg att jag nog måste varva ner!
Förstår ni – jag tog mina första löpsteg igår! Jag är tillbaka på riktigt. Det bästa med detta är känslan, känslan av att ha klarat det. Jag flöd fram på bandet och ville aldrig sluta. Men som någon klok har sagt ” det är bättre att börja lugnt och trappa upp”. Så därför fick det bli 15min löpning. 15 bästa minuterna på länge. LYCKA!
En bild på mig och Alex från Super Saturday i Stockholm. Då fick jag ockå den hä ”jag kan och jag kan göra det bra”känslan. Nu ska jag äntligen få kombinera styrketräningen med lite mer kondition. Mitt mål närmar sig
Löpardrömmen
Tog en kvällspromenad fram och tillbaka till hamnen. Men jag är värdelös på promenader! Så fort jag ökar takten lite för att få upp flåset så vill löparLottan inom mig bara få ta ut sitt rätta jag och hoppa fram med hjälp av ett par löpsteg.
Så när jag går där på raksträckan ( jag älskar att springa på raksträckor) så hoppar det fram två små Lottor på varsin axel på mig. Ni vet så där som på tecknad film. En av dem – den förnuftiga Lottan. Den som vet hur hemskt det är att leva med kryckor och Ipren som måsten i vardagen.Hon säger” Nej nej nej, låt det bli 100% bra innan du ens testar, det är inte värt att bli trasig igen” Den andra är så där lagom hurtig – klädd i löpardressen och skriker på mig. Skriker att ”kom igen nu, ett par löpsteg vad kan hända? Hur mycket vill du inte det här? Du minns väl hur bra man mår efter en svettig löptur – ja just det. Så glöm nu benet och bara spring på”. Men nej så enkelt är det inte. Jag lyckades nästan behärska mig själv ikväll. Jag nöjde mig med ett tiotalsmeter i löpningenstecken. Sen gick jag över till en rask promenad istället. Men för ikväll räckte det, för nu vet jag. Att en dag – om ett par månader då är jag där igen och då ska jag springa hela raksträckan.
Raksträckan som får vilken löpartjej som helst att vilja släppa loss lite!
Läsarfråga – Löpning
Hej! Jag tänkte att jag skulle höra med dig som är så inne i träning, mat och sund livsstil. Jag springer på min fritid några ggr i veckan och undrar då eftersom jag fått en kommentar på detta. – Vissa säger att jag skall inte springa eftersom man ska ju bara springa om man är vältränad. Du får gärna förklara lite om det verkligen är så eller hur det är?
Kul att du springer, det är mycket bra träning! Jag tycker helt klart att du ska fortsätta springa. Det är en träningsform som passar många. De som kanske bör undvika löpning är främst de som aldrig har tränat och kanske dessutom har en övervikt. De bör börja med promenader för att sedan traska upp tempot och sedan börja med löpning.
Löpning är en träningsform som belastar fötter,knä och höfterna ganska mycket. Därför bör du kompletera träningsformen med styrka lite då och då. Benen behöver stöd och mer styrka för att du ska kunna bli en bättre löpare, en löpare som håller i längden. Glöm inte heller att strecha efter varje pass och värm upp ordentligt.
Men att löpning endast är till för vältränade håller jag inte alls med om. Så länge man lyssnar på sin kropp och bromsar i fall det blir för mycket är det inga problem. Blir det svårt, testa då en annan konditionsform så som cykel, skidor, crosstrainer etc.
Och en sista sak, vem är vältränad? Du verkar springa ett par gånger i veckan och det är väl ett tecken på att man är vältränad, inte sant? Man behöver inte köra 5 stenhårda pass i veckan för att vara vältränad. Inte heller köra Vasalopp, Maraton eller lyfta tyngst på gymmet. Det finns oerhört många motionärer som är vältränade utan att veta om det själv.
Så sträck på dig istället, var nöjd med din träning. Fortsätt så och lägg in lite extra styrka i fall det känns bra.
Det är mina tips. Jättekul att du frågade!
Besök oss:
