Posts Tagged "Dietist"
1,5 termin kvar och jag är fortfarande inne i bubblan.
Jag minns det så väl. Jag minns hur jag fick beskedet om att jag var på reservlistan till dietistprogrammet. Jag minns besvikelsen, att få svart på vitt på pappret att jag inte dög. Jag grät, jag grät mig till sömns i min dåvarande pojkväns varma famn. Jag blev förvirrad och visste inte vad jag skulle göra. Allt det jag hade strävat efter var som bortblåst. Jag höll på att ge upp hoppet om att få min dietist legitimation. Men så kom vändningen, inför andra uttagningen låg jag tvåa på reservlistan och jag började växa igen. Jag skulle in, så var det bara!
Så kom den 17 jan 2010, då började terminen. Jag gick med mina kära kostvetare och började läsa Kost B, mitt hopp hade ännu inte dött. Vi satt då på en någorlunda tråkig metodföreläsning när samtalet kom. Jag kände igen numret, det var sekreteraren uppe på institutionen som ringde. Jag mer eller mindre sprang ut ur klassrummet, svarade och förstod knappt när hon sa ”Lotta du är välkommen att börja läsa på dietistprogrammet”. Jag tackade ja, gick tillbaka in till klassrummet men minns i efterhand inte ett ord från metoderna vi fick information kring.
Jag studsade mest runt hela dagen tills jag kom hem. Då mötte jag R, han stod och bara tittade på mig. Väntade på att jag antingen skulle bryta ihop eller komma med positiva besked. Han visste liksom att skulle jag komma in på reservpaltsen skulle jag med all säkerhet få det beskedet under dagen. När jag sedan gav honom kramen och sa ”ja jag är inne” föll allt på plats. Då förstod jag, jag var där nu!
Den glädjen och tacksamheten som jag då kände följer fortfarande med mig. Och ibland får jag nypa mig i armen för att förstå att jag är dietist i jul. Jag är då klar för att jobba i landstinget som en hjälpande människa.
Det har ibland kommit bakslag, som när jag skadade benet och fick göra om vår stora fysiologitenta. Då var jag besviken på mig själv, över att ha misslyckats. MEN, jag kom tillbaka starkare än någonsin i höstas ( hur konstigt det än låter). Då hade jag bestämt mig för att aldrig göra om en sådan hemsk tenta igen. Och se, nu har jag klarat hela min vuxensjukdomslära med bravur enligt mig själv. Samtalskursen vi har nu går bra och jag känner att jag snart känner mig redo för att ta mig an dietistyrket. Jag är snart där. En barnkurs, en Cuppsats, en praktik och sen är jag där.
Kan ni fatta? Jag är snart i mål, min dröm är snart uppfylld och jag kan inte fatta det själv.
Resten av dagen ska jag bara stanna upp och njuta av allt. Jag fick tillbaka ett tentaresultat idag som gick mycket bättre än vad jag någonsin vågat tro, så det ska firas ikväll när jag träffar tjejerna för bio. Jag vill bara säga till er andra, våga stanna upp och vara glada över det ni gör.
Det kan tyckas skrytsamt, men jag kallar det mer tacksamhet och en boost för mig själv. Sen får andra tycka vad de vill. Det är trots allt JAG som har tagit mig själv dit jag är idag.
Ny extremdiet, sondmatning löser viktproblematik!
Skulle du vilja få din ”mat” via en slang i näsan? Skulle du tycka det var värt det om du också förlorade 4-9% av din vikt på mindre än 10 dagar? Så fall är din lösning- Sondmatning!
Inom sjukvården finns det något som kallas artificiell nutrition. Alltså näring i konstgjord form. Näringen finns i två huvudgrupper, antingen enteral eller parenteral. Enteral nutrition är sådan mat man får via sond, sondnäring alltså. Sondnäring får de patienter med fungerande mag- och tarmsystem men som inte kan äta via munnen av någon anledning. Det kan vara sväljsvårigheter, handikapp, tumörer vid näsa öra hals området eller liknande. Listan kan göras lång över patientgrupper. Parenteralnutrition är dropp- Näring som kommer direkt till blodet alltså. Detta ges till de patienter som varken kan äta via munnen eller som kan få näringen direkt till mag- och tarmsystemet av någon anledning.
Detta är alltså nutrition (näring) som man ger till sjuka människor. Personer som oftast vill ha riktig mat men som av någon anledning inte kan tillgodo göra sig energi på ett vanligt sätt. Man gör alltså inte detta frivilligt om man inte måste. Detta då det krävs en hel administration bakom. Patienten måste ofta få hjälp med matning, ha slangar till näsan eller till magen beroende på vad man har för sond. I bästa fall kan personen leva ett helt normalt liv då personen kan mata sig själv eller ha en pump i en väska som man får bära med sig, en pump som förser slangen med näringen. Det är svårt att ens förklara och därför tänker jag inte gå in mer på det.
Med dessa ord förstår ni kanske att alla vi som kan äta mat via munnen är lyckligt lottade, vi ska vara tacksamma för detta. En ny extremdiet med sondnäring som enda näringskälla har utformats i Italien. En diet som nu spridits till England bland annat.
Dieten går ut på att man under 10dagars perioder förser kroppen med näring via en sond i näsan.. Man har alltså en slang via näsan och ner till magen. Slangen är kopplad till en vätska på ryggen som har en pump i sig så att man hela tiden får den näring man behöver. Sondnäringen är en vätska som består av protein och essentiella vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Skillnaden från den sondnäringen man använder i den kliniska världen (inom vården) är inte näringen komplett. Det täcker alltså inte behovet av bland annat kolhydrater och fett. Detta gör att personerna som i sig är helt friska och som går på denna diet tappar i vikt. Personerna kan under dessa 10 dagar tappa 4-9% av sin nuvarande vikt. Ju mer man väger ju mer går man ner i vikt.
Men hallå – Ringer det varningsklockor eller?!? Är detta sunt, är detta ofarligt? Kan man göra så här? Jag vill säga nej, jag hade aldrig rekommenderat detta till någon frisk människa. För en sjuk människa kan detta vara det enda alternativet ibland och då går det bra, men då får man också sondnäring som är fullvärdig och som täcker personens alla behov.
Men ska en frisk människa gå på detta bara för att få tappa ett par kilo under ett par dagar? Kilon som antagligen kommer tillbaka efter ett par dygn och som sedan förloras när dieten sätter igång igen. Personerna som har tagit fram denna metod säger att den enda biverkningen är förstoppning och att det råder man bot på med hjälp av laxermedel. Här hade jag reagerat som dietist, laxermedel är aldrig bra i fall man inte lider av svår förstoppning och det bör undvikas då det inte är trevligt för någon människa att utsättas för.
Att förstoppning skulle vara den enda biverkningen tycker jag även det är att ljuga. För vad händer med käkmuskulaturen om den inte stimuleras? Jo den bryts ned! Vad händer med livskvalitén? Jo den försmäras. Vad händer med en kropp som inte får i sig kolhydrater och begränsade mängder med fett? Det påverkar en rad olika funktioner i kroppen, det påverkar hormonsystem och mår vi inte bra av. Speciellt inte när vi växlar mellan dieten och vanlig kost var tionde dag.
Dieten som har presenterats här må vara en av de mest extrema och farlig på länge. Enteral nutrition är viktigt och nödvändigt för många patientgrupper inom vården och då det är det enda alternativet. Men för friska människor som ”endast” vill gå ner i vikt är detta inget alternativ.
Vad tror ni? Skulle vi må bra av att leva på ofullständig näringslösning som denna diet faktiskt innebär?
Bild: SXC
Hur var det nu med nyckelhålet?
Läste i Expressen nu på morgonen om hur fett-trenden oroar experter. Det är experter som har tagit fram nyckelhålsmärket som oroar sig. Detta då försäljningen av produkter med märket på inte är lika hög som tidigare. Detta tror man har att göra med LCHF bland annat. Något som oroar dietister då märket är framtaget av dietister i samverkan med Livmedelsverket för att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar. Många tror dock att märket lurar oss och att det ändå innehåller mycket socker och fett, men så är inte fallet. Nyckelhålet blev en stor succé när det kom och har sedan dess exporterats till fler nordiska länder.
I artikeln beskriver de vilka näringsämnen som regleras med hjälp av nyckelhålet och vad det egentligen står för. Vill ni veta mer kan ni läsa artikeln här.
Själv tyckte jag artikeln var bra, informativ då man såg upptäckten från flera olika vinklar. Vad tycker ni, är nyckelhålet bra – och så fall varför?
Låt framtiden ta mig till Umé eller huvudstaden i söder…
Hej på er,
Känns som om jag uppdaterar sällan nu. Ser på loggen är det mest är en känsla. Men kanske är det för att det egentligen händer mycket ”bloggbart” men att tiden inte riktigt räcker till alla gånger. Veckan har minst sagt börjat intressant.
Skolan rullar på med intressanta föreläsningar som jag helst av allt skulle vilja grotta ner mig i varje timme på dygnet(typ) men det gör jag så klart. Nej för det är ju en hel del träning också nu, mycket kondition och mycket planering inför Vasaloppet, 26 dagar kvar nu. Jag och Eva ska åka årets första tävlingslopp på söndag. 4,2 mil ska vi igenom och jag är taggad.
Förutom allt det där så pysslar lite med Livskick nu(inlägg om vad kommer senare) och sen öppnar sig nya möjligheter för mig på gymmet hela tiden. Folk är intresserade av föreläsningar och en hel del personliga samtal som jag gör för skojs skull.
Som lite krydda på detta har jag kickat igång en del Cibusprojekt nu inför våren. Ska verkligen göra mitt bästa för att känna att jag lämnar styrelsen med flaggan i topp när jag avgår.
Som ni kanske märker börjar jag pyssla ihop ett eget litet spindelnät nu, ett år före min examen. För det närmar sig och man vet ju aldrig vart jag hamnar och vad jag kommer jobba med. Men jag kan i alla fall i nuläget säga att Umé och huvdstaden Stockholm ligger mest aktuellt för mig. Sen vet man ju aldrig i fall det råkar dyka upp ett dietistjobb på anan ort eller ifall det finns någon person som jag knyter fast i och på så vis stannar kvar i norr under många år.
Framtiden är oviss men oerhört intressant – tycker ni inte?
Dyker med glädje in i den ovissa framtiden
Sista året börjar snart – Dietist inom ett år!!!
Tentan gick bra, mycket bra frågor som passade Lotta Mårtensson bra! Jag älskar att få skriva om hur jag hade lagt upp kostbehandlingar inför samtal med olika patientgrupper m olika diagnoser.
Tentan tog mig tre långa timmar att skriva och efter att ha fått skrivkramp ett par omgångar var det skönt att få känns sig klar och bege sig hemåt. Eftermiddagen har spenderats hemma i lägenheten, känns som om det var en evighet sedan. Har blivit väldigt väldigt många dagar på skolan och på gymmet. Har bara varit hemma för att sova och laga mat ungefär. Nu har jag städat och ska ta tag i tvätten innan jag sticker till gymmet för att ta eftermiddagens klasser.
Förstår ni att jag har skrivit min sista tenta för termin 4 på Dietistprogrammet, jag har bara två terminer kvar och mindre än ett år tills jag kan titulera mig som dietist. Drömmen som väcktes för många år sedan då jag skippade min andra dröm inom vården är snart ett faktum och jag kan börja jobba med det jag brinner för.
Ett år kvar och jag har redan börjat förbereda kommande termin. Det genom att först arkivera höstterminen, papper in i pärmar och ska snart skriva journalanteckningar sen veckans klientsamtal. På måndag börjar Dietetik B – nya sjukdomar och kostbehandlingar står på schemat och jag bara njuter. Njuter av att lära mig så mycket intressant och njuter så att tiden förhoppningsvis går sakta. Jag vill bli klar men jag vill inte komma till den tiden då jag slits från studentlivet och eventuellt kära Umeå också… Jag är ju kär i allt det här, här uppe… Ussch nej nu måste jag avsluta och fortsätta jobba m förberedelser inför klientsamtal. Det här blev ju nästan lite sorgligt!
Besök oss:
