Posts Tagged "Plugg"
Träningstisdag, pluggtisdag, hockeytisdag
Kär dag har många namn! Idag är en sådan dag. Jag är glad idag, glad över att ha lämnat en halv vecka av bekymrade tankar bakom mig. Ni vet den tiden i månaden då jag alltid känner mig ful, äcklig, uppsvälld och sämst på allt jag gör även om jag vet att det inte är så. Jag menar bara igår började jag gråta av 3 helt olika anledningar. 3 saker som jag ALDRIG hade börjat gråta till i fall jag inte haft denna äckelvecka, men just då kändes det som om världen skulle gå under. För att nämna vad det var som fick mig att börja gråta kan jag sälga följande: Ett lyckat klientsamtal (lyckotårar), Att jag inte orkade laga mat (japp då satte jag mig på köksstolen och grät av trötthet, så patetiskt) och den tredje gråtattacken kom av ren bervositet inför mitt nya steppass jag lanserade igår. Så ynklig kan jag bli när hormonerna får härja fritt..- Jag vill inte ens tänka på hur det är att vara gravid.
Men nu över till dagen, Jag har startat dagen med Morgonctkling, Tvätt, Städning av lägenheten, diskning och nu plugg. Trots detta är bara klockan 10,00, jag älskar att gå upp tidigt! Resten av dagen kommer bestå av följande: Ett av mitt sista styrelsemöte som ordförande i Cibus, Promenad runt nydalasjön m Eva, Plugg på bussen norrut, heja fram Skellefteå AIK till ännu en Finalmatch (man ska aldrig ge upp hoppet ialla fall) och sen gråta en skvätt kanske. Antingen av lycka för att de vann matchen eller i frustration för att säsongen är över. En spännande dag alltså!
Vad har ni för er denna tisdag?
Läser och skriver om anteckningar från vår föreläsning om hur man hanterar samtal i grupp. Spännande!
1,5 termin kvar och jag är fortfarande inne i bubblan.
Jag minns det så väl. Jag minns hur jag fick beskedet om att jag var på reservlistan till dietistprogrammet. Jag minns besvikelsen, att få svart på vitt på pappret att jag inte dög. Jag grät, jag grät mig till sömns i min dåvarande pojkväns varma famn. Jag blev förvirrad och visste inte vad jag skulle göra. Allt det jag hade strävat efter var som bortblåst. Jag höll på att ge upp hoppet om att få min dietist legitimation. Men så kom vändningen, inför andra uttagningen låg jag tvåa på reservlistan och jag började växa igen. Jag skulle in, så var det bara!
Så kom den 17 jan 2010, då började terminen. Jag gick med mina kära kostvetare och började läsa Kost B, mitt hopp hade ännu inte dött. Vi satt då på en någorlunda tråkig metodföreläsning när samtalet kom. Jag kände igen numret, det var sekreteraren uppe på institutionen som ringde. Jag mer eller mindre sprang ut ur klassrummet, svarade och förstod knappt när hon sa ”Lotta du är välkommen att börja läsa på dietistprogrammet”. Jag tackade ja, gick tillbaka in till klassrummet men minns i efterhand inte ett ord från metoderna vi fick information kring.
Jag studsade mest runt hela dagen tills jag kom hem. Då mötte jag R, han stod och bara tittade på mig. Väntade på att jag antingen skulle bryta ihop eller komma med positiva besked. Han visste liksom att skulle jag komma in på reservpaltsen skulle jag med all säkerhet få det beskedet under dagen. När jag sedan gav honom kramen och sa ”ja jag är inne” föll allt på plats. Då förstod jag, jag var där nu!
Den glädjen och tacksamheten som jag då kände följer fortfarande med mig. Och ibland får jag nypa mig i armen för att förstå att jag är dietist i jul. Jag är då klar för att jobba i landstinget som en hjälpande människa.
Det har ibland kommit bakslag, som när jag skadade benet och fick göra om vår stora fysiologitenta. Då var jag besviken på mig själv, över att ha misslyckats. MEN, jag kom tillbaka starkare än någonsin i höstas ( hur konstigt det än låter). Då hade jag bestämt mig för att aldrig göra om en sådan hemsk tenta igen. Och se, nu har jag klarat hela min vuxensjukdomslära med bravur enligt mig själv. Samtalskursen vi har nu går bra och jag känner att jag snart känner mig redo för att ta mig an dietistyrket. Jag är snart där. En barnkurs, en Cuppsats, en praktik och sen är jag där.
Kan ni fatta? Jag är snart i mål, min dröm är snart uppfylld och jag kan inte fatta det själv.
Resten av dagen ska jag bara stanna upp och njuta av allt. Jag fick tillbaka ett tentaresultat idag som gick mycket bättre än vad jag någonsin vågat tro, så det ska firas ikväll när jag träffar tjejerna för bio. Jag vill bara säga till er andra, våga stanna upp och vara glada över det ni gör.
Det kan tyckas skrytsamt, men jag kallar det mer tacksamhet och en boost för mig själv. Sen får andra tycka vad de vill. Det är trots allt JAG som har tagit mig själv dit jag är idag.
Fortsätter mitt MIkursplugg med att läsa en bok om Empati. Boken heter ”Det räcker inte att vara snäll” och handlar om just det. Det krävs så mycket mer än snällhet för att bemästra empatiområdet och för att agera empatiskt i de professionella samtalen. Ett ämne som är intressant men på gränsen till för lulligt för min smak. Men jag läser boken samtidigt som jag gör sammanfattning efter varje kapitel, detta för att komma ihåg allt till seminariumet på fredag och till tentan.
Känner att veckan har börjat bra med en mycket effektiv morgon som bland annat även fick lite extra motion på köpet. Jag vägrar att klaga över snöfallet bara för att alla andra gör det. Det är fortfarande Mars, då är det ok med lite snö till tycker jag 
Bara 80 sidor kvar i boken, sen går jag över på en inlämningsuppgift.
Activioklass för cheferna på Norrmejerier – nu ska de få svettas!
Jag ska ha en speciell activioklass i eftermiddag. Norrmejerier är nämligen på vår anläggning idag och de ska ha ett cykelpass som dagens träningsinslag. Platschefen är en bekant till mig och brukar gå på mina klasser där jag har lärt känna henne. Jag firade ju midsommar hemma hos dem bland annat. Hon kontaktade min chef och bad mig ha passet med dem, något jag inte kunde säga nej till.
Hur ofta får man chansen att plåga ( jag menar uppmuntra) en grupp underchefer i en svettig activiosal? Sitter nu och pillar med det specialprogram jag har utformat för dem. Jag har pratat med P om hur klassen ska se ut och hon önskade ett hårt svettigt och konditionsfokuserande pass. Så here i come! Kondition i 45 min på hög nivå är något jag älskar mest av allt.
Så nu lägger jag in extra intervaller, en backe bara och mycket tempolåtar. Kan redan se klassen framför mig. Jag är taggad till tusen och det blir som ett bra avsluta på veckan uppe i norr. För direkt efter klassen far jag nämligen ner mot Dalarna. Det är jag lite nervös för.
En gammal Bild från ett av mina första pass som activioinstruktör. Då var man nervös inför varje pass, nu känner jag mig självsäker och energifull varje gång jag sitter i ledarposition!
Men nej slutskrivet, jag ska hinna grotta in mig lite till på mag-och tarmsjukdomarna innan jag tar lunch med mina vänner. Fredagsluncher är bäst när de intas i sällskap med norrlandstjejerna
Ska man äta efter träning kan man lika bra ösa på!
Det har varit fullt upp i Lotta Mårtensson liv idag må ni tro.
Tidigt uppstigning, 1 timmes simträning, följt av frukost och en timmes massage på jobbet, sen till skolan för två stycken möten, handling, plugg i ett par timmar, matlagning och sen två kvällspass på gymmet. Nu har jag slagit mig ned här vid köksbordet igen och ska göra klart en broschyr om glutenintolerans som är en av skoluppgifterna i detta moment på kursen. Sen ska jag lägga mig och se på Svergies Mästerkock i sängen innan jag lär slockna tidigt.
Men först det här med kvällmål. I och med att jag har tränat ganska hårt idag blir det ett STORT mål mat idag. Vad sägs om en laxröra gjord på gräddfil, lök, dill, tomar och avokado? Gott gott! Lever glutenfritt i tre dygn nu och valde att sleva i mig röran direkt tillsammans med en flaska vatten stället för att lägga upp det på ett glutenfritt bröd.
Ser brutalt roligt ut när man äter direkt ur en stor bunke, men varför slösa m disk när man ändå ska äta upp all röra på en gång? Jag bor ju själv som sagt, inte behöver jag duka upp maten fint för något. Ännu en fördel med ensamboende
Besök oss:
